iloveitthemoreisuffer

weheartit

baby i know you don’t love me no more

but it’s fine

cause we once ran into the darkness, back out into the sun

enough to light up the days instead

weheartit

I guess you still think she's funny

And that’s alright

But love, it’s the only thing I think about

And I know you still get shivers when she crosses your way

So I’ll leave you with it

I'll be gone before the dawn of day

cause I think that somewhere in the spring

I lost what I thought was the reason I could breathe

and I try

I promise

I try

but my lungs are still so small and fragile

so don’t make me lose my breath just yet

i’m still a weak and lost wanderer baby

on my way to love you big enough

För när man står ensam kvar är man inte tom. Tvärtom. Det är alltid samma känsla av att ha en hud som täcker alldeles för lite och att snart, snart trasas man sönder. Som att något vaknat till liv inne i huvudet. Lådorna som man försiktigt lagt ner alla fina minnen i med sidenband slängs upp och minnena får vandra fritt, överallt. I läpparna, fingerspetsarna, nyckelbenen, magen. Gråten som inte existerat försöker tränga sig fram bland allt det andra. Som ett försök att få ut allt det onda.